Sagt och gjort, vi började fundera på olika namn. Vi ville ha något som kom från oss båda och första alternativet (som vi faktiskt hade tänkt på väldigt länge) var Lövhagen. Det kommer från våra respektive orter, där vi har bott i hela våra liv innan våra vägar möttes. "Löv" kommer från Lövhult och "hagen" kommer från Enehagen. Detta kändes inte helt hundra från min sida dock, just för att jag är lite yrkesskadad och helst inte vill ha å, ä eller ö i namnet (jag jobbade då i resebranschen och det ställer till det med flygbiljetter ibland). Förutom detta funderade vi även på massor av andra namn. Det är inte gjort i en handvänning att välja ett nytt efternamn om man säger så! Det är så mycket man ska tänka på, att inte våra initaler ska bilda något konstigt som till exempel "KK" eller "EX"  och att det ska vara ett fint namn som våra eventuella barns förnamn passar ihop med osv. Förutom våra hemorter så funderade vi på att ha med något från mitt barndomshem vars namn är Lovik och vi funderade även på Gullholmen och Pellholmen eftersom Kenneth har tillbringat mycket tid av sin barndom där.

 

Några som tyckte producerandet av vårt nya efternamn var väldigt roligt var mina föräldrar och inte minst vårt kära värdpar till bröllopet, Daniel och Camilla Stomberg. De hade massor av förslag, det ena sämre än det andra. Det var mest skämtförslag som t.ex: "Tuja" för Daniel hade precis sått en Tuja-häck, ja på den nivån var det ;)

 

Men detta var något som vi verkligen funderade länge på innan vi skickade en en förfrågan till PRV, patent- och registreringsverket. Det kostade 1 800 kr och vi gjorde faktiskt som så att jag bytte namn först och sedan när vi gifte oss så tog Kenneth "mitt" namn. Så jag hette alltså Vikholmen innan vi gifte oss! Detta sa vi givetvis inte till någon ;) Det var ju ändå bara på pappret, detta skulle ju bli vårt nya gemensamma efternamn. Det var hursomhelst väääldigt läskigt att skicka in pappren till PRV, det är ett väldigt stort beslut att ta och det påverkar på något sätt hela ens personlighet. Vi kunde välja upp till tre förslag, gick inte det första igenom så fick vi vårt andrahandsval och gick inte det heller igenom så fick vi vårt tredjehandsval. Gick inte heller det igenom så fick man skicka in fler namnförslag utan kostnad.

 

De tre namnen som vi enades om var:

 

1. Lövhagen    (från Lövhult och Enehagen)

2. Vikhagen     (från Lovik och Enehagen)

3. Vikholmen   (från Lovik och Gullholmen)

 

När vi skickade in dessa namn var vi redan då ganska säkra på att Lövhagen skulle gå bort, detta då det finns 73 personer i Sverige som heter Löwhagen med "w" och det hade vi ju läst oss till att det inte var godkänt att ta ett sådant snarlikt namn som kunde förväxlas med ett annat. Men vi tänkte att fungerar det så fungerar det, då är det meningen att vi ska heta det på något sätt. Vi hade ju skojat om detta namn sedan vi flyttade ihop typ! Andra alternativet var vi också osäkra på om det skulle gå igenom men vi tänkte att vi kan ju ändå chansa, gillade det på något sätt. Tredje alternativet gillade vi också skarpt och det var väldigt svårt att bestämma om det skulle stå som tvåa eller trea men då vi misstänkte att Vikhagen skulle stoppas så tänkte vi samma sak där, går det igenom så är det meningen att vi ska heta det. Annars är det inte meningen helt enkelt! Vi betalade och skickade in ansökan och ca fem veckor senare fick vi svar. Precis som vi misstänkte så stoppades både alternativ 1 och 2 (Vikhagen stoppades bland annat för att något företag hette så). Men till vår stora glädje gick Vikholmen igenom! Kändes verkligen hur bra som helst!! Jag fick hem ett vackert intyg på att jag var den enda i Sverige som hette Vikholmen och jag passade även på att gå och göra ett nytt pass. Mitt gamla hade gått ut i tid och jag behövde ju ett pass inför bröllopsresan. Detta var den stora anledningen till att jag bytte efternamn innan vigseln. Kenneth hade nämligen giltligt pass (med Johansson) som han kunde åka på till Kroatien. På det här sättet tjänade vi in en extra kostnad för att slippa göra nya pass till både mig och Kenneth innan resan.

 

Något som var väldigt bra var att när vi träffade vår underbara präst och berättade om namnbytet så sa han direkt att det givetvis var helt okej att han sa "tager du Evelina Carlsson..." istället för "tager du Evelina Vikholmen". Detta hade vi varit lite oroliga för i och med att jag bytte innan men det var inga problem alls, så skönt! Vi hade förövrigt världens bästa präst, alla kategorier, kunde inte fått en bättre. Ska tillägna ett helt inlägg åt honom senare hade jag tänkt :)

 

I våra bröllopshäften hade vi faktiskt sedan med en "rebus" om vårt nya namn. Vi fick inte vara med och sätta ihop bröllopshäftena (detta skulle bli en överraskning för oss) men detta bad vi specifikt om att få ha med, vilket givetvis gick jättebra. Just det här med en "rebus" eller vad man ska kalla det hittade jag faktiskt på själv och blev faktiskt väldigt nöjd med resultatet. Jag och Kenneth kom på nio frågor som gästerna skulle svara på och fylla i och sedan bildade bokstäver från dessa svar vårt nya efternamn. Ska berätta mer än bröllopsmenyerna i ett senare inlägg också men, eftersom det gäller namnet för ni här ett litet smakprov på hur det såg ut:

 

 

 

Detta var väldigt uppskattat faktiskt, alla försökte svara på frågorna och detta blev också en bra "icebreaker", folk började prata med sina bordsgrannar och fråga om de kunde svaret på frågorna osv osv. Detta kan jag varmt rekommendera om ni byter till ett helt nytt namn!!

 

Att det blev just Vikholmen är vi faktiskt väldigt glada över nu så här i efterhand. De andra namnen hade säkerligen blivit bra också men detta känns verkligen helt rätt. Vi är sååå nöjda! Så det var tur att inget av de andra två namnen gick igenom ;) Jag trodde faktiskt att det skulle kännas jättefel och avigt när man är så van att säga att jag heter Evelina Carlsson men det kändes naturligt att säga Vikholmen redan från första stund. Så nu heter vi alltså Kenneth och Evelina Vikholmen - vårt alldeles egna efternamn! Fantastiskt! <3

 

 

 

Inget ont anande tänkte jag spendera dagen med att åka ut till Gullholmen tillsammans med Kenneth. Hans föräldrar hyr en stuga där några veckor varje år så tanken var att vi skulle åka ut ganska tidigt på lördagen och sedan stanna över till söndagen. Vi gick upp ganska tidigt för att packa, jag duschade och sedan hade jag fullt "sjå" med att bestämma vilka kläder jag skulle packa ner, när Kenneth helt plötsligt kom upp bakifrån och satte en luden ögonbindel på mig. Trots detta anade jag ingenting om någon möhippa - Kenneth brukar hitta på lite galna hyss så jag trodde bara att han busade med mig. Han sa ingenting när jag frågade vad han gjorde utan var helt knäpptyst och strax därefter så öppnades ytterdörren. Klockan var ca 09:00.

Jag stod i hallen och höll mig i väggen och hörde att det kom flera personer upp för trappan, helt knäpptysta - inte ett ljud sa dem. När de kom fram till mig började en av dem klä av mig mina kläderna och det enda jag hörde var ljudet från en kamera som ska "klick", "klick", "klick" hela tiden. Då gick det upp ett ljus för mig! Jag sa väl någonting i stil med "Linda är det du?" varpå hon började fnissa och då blev jag säker - kände igen fnissningarna :) Hon sa "Och jag som hade tänkt hålla mig, det gick la sådär". Hon kramade mig och sedan tog hon på mig det ena klädesplagget efter det andra. Jag hade ingen aning om vad hon spökade ut mig med - hade ju fortfarande ögonbindeln på mig - och var nästintill i chocktillstånd. Fattade inte vad som hände och som vanligt när jag blir nervös så börjar jag tjata. Tror jag frågade Linda minst 100 frågor men hon svarade inte på något (!). Kenneth hjälpte henne packa ner några kläder och sedan var det tack och adjö! Linda + bihang (som senare visade sig vara hennes lillebror Jonas) tog med mig till en bil, en skåpbil, och sedan blev det åka av. Jonas körde rally och jag hade ingen möjlighet att hänga med om vart vi var på väg. Tror han körde 4-5 varv i rondellen (det kändes iallafall som så många, minst!). Mitt hjärta bultade hårt hela vägen, vad ska de utsätta mig nu tänkte jag? Jag hade ju ingen aning och det var väldigt läskigt, väldigt roligt och väldigt pirrigt!

 

När bilen äntligen stannade fick jag gå ut och jag kände att det var gräs som jag "landade på". Kort därefter tog de av mig ögonbindeln och där står Michelle i en ljusrosa tröja som det stod "Hon är så lycklig" på och på huvudet hade hon ett diadem med två djävulshorn på. Jag skrattade, kramade om henne och skrattade igen. Sedan vände jag mig till min kära Linda och gav henne en rejäl kram med <3. Jag märkte att vi var i Sörhaga, vid bron som går över till Nolhagaparken. Jag tittade mig omkring och då först kom jag ju på att jag nu kunde se hur jag själv såg ut! Jag tittade ner och fick se en mycket vacker kreation i alla möjliga färger! Jag hade blåa leggings, rosa tyllkjol och en gul/orange t-shirt på mig som det stod "Jag är så lycklig" på. Till det hade jag mina svarta converse och ett tiara med rosa "diamanter" på samt en slöja. Jag var helt osminkad, fick inte ta på mig smink innan vi åkte trots att jag bad om det flera gånger, och eftersom det fortfarande var tidigt på morgonen (ca 09:00) så hade jag inte ens borstat tänderna innan Linda och Jonas kom! Men det gjorde ingenting alls en sån här dag <3

 

Michelle stod och höll i ett grönt papper som det stod "Hur gammal var Kenneth när han fick sin första kyss?" på. Jag minns inte vad jag svarade men jag kanske gissade på 16 eller något. Jag fick inte reda på om det var rätt eller fel utan istället så började vi gå över bron till Nolhagaparken. Jonas följde med oss och tog kort och Linda åkte iväg för att parkera bilen eller liknande. När vi hade gått ett tag så skymtade jag ännu en tjej längre bort med en likadan outfit, jag såg inte direkt vem det var men ganska snart så såg jag att det var min kära syssling Daniella! Vilken glädje! Även hon hade lappar med frågor om Kenneth som jag fick besvara. Jag minns att jag fortfarande var i chocktillstånd när vi gick vidare - jag kunde inte fatta vad som hände! Jag skulle ju vara på väg till Gullholmen nu!? Både händerna och knäna skakade och jag pratade nog på i bra fart ;)

 

Vi gick vidare och efter ytterligare ett tag så hoppade fina Annika fram bakom ett träd (och höll på att skrämma livet ur alla oss övriga). Samma procedur - skratt, kramar och frågor om Kenneth. Nästa gång var det Camilla, världens bästa toastmadame, som hoppade fram och efter det var det söta Emma och lilla Wilma som överraskade mig. Ännu fler frågor om Kenneth - den ena mer pinsam än den andra. Emma stod och väntade på oss precis vid Nolhaga Slott och sedan gick vi mot lekplatsen i Nolhagaparken. Där stod min älskade mamma och väntade - väldigt skoj att även hon fick vara med! Det vet jag att hon ville och det ville jag med :)

 

Jag svarade på de sista frågorna och precis då anslöt sig Linda igen, hon hade med sig några kassar, och på ett picknickbord bredvid stod det uppdukat en härlig frukost med jordgubbar, champagne, mackor, pålägg osv osv. Vi gick igenom svaren på frågorna och sedan var det dags för dagens första (men inte sista!) skål innan vi satte oss ner för att hugga in på den smarriga frukosten :) Det var väl här någonstans som jag började förstå vad som hände och började smälta chocken lite. Var en otroligt uppskattad och trevlig stund!

 

När vi var mätta och glada packade vi sedan i ordning allt för att gå in emot stan (eller rättare sagt för att gå till bilarna för att åka in till stan). Några cider hade redan hunnit slinka ner och jag kände mig nervös och pirrig över vad som skulle komma härnäst. Det fick jag snart erfara. Väl framme på Stora torget i Alingsås så fick jag något som såg ut att vara en rakapparat i handen. Det visade sig vara en "inspelningsmanick" som jag skulle använda till att intervjua folk på stan. Jag skulle låtsas vara journalist från tidningen Lövhultsnytt och ställa två frågor till totalt 10 personer. Frågorna var;

 

- Kan du ge tips på ett lycket äktenskap?

- Varför heter morot, morot?

 

Allting spelades in och dokumenterades. Det blev många hjärtliga och goa skratt! I början var jag väldigt nervös men sedan gick det bättre och bättre :) Ett av de roligaste svaren jag fick var bland annat av en äldre herre som svarade att man "skulle ligga nakna  bredvid varandra" - härlig gubbe! Efter att jag intervjuat tio personer plockades ett cornflakes-paket fram och jag fick i uppgift att göra reklam för Cornflakes. Jag skulle sjunga en sång om cornflakes och få igång allsång. Anledningarna till att det blev just cornflakes är faktiskt flera. Dels äter jag en skål cornflakes varje kväll och dels är detta en låt som Michelles pappa har gjort, som vi sjöng gärna och mycket när vi campade på High Chaparral ett år. Michelle spelade gitarr till låten och stämningen var på topp! Uppdraget genomfördes och flera glada alingsåsare stämde in i allsången - tack för det!

 

Nästa stopp för dagen var Maxi. Med hjälp av penna och papper skulle jag fortsätta min undersökning och samla in svar på frågorna ovan. Även här fick jag en hel del härliga svar och även flera kloka råd. Favoritsvaren blev; "Kärlek + mycket sex" av en medelålders barnfamilj (mamman skrev svaret) och "Din man skall alltid säga JA" som en äldre man skrev som var på väg att äntra Maxi tillsammans med sin fru. Klockrent! Efter en god lunch vid sjön Gerdsken blev det sedan dags för fotografering och spex. Jag spökades ut i mössa, vantar, stavar och pjäxor och så tog Jonas en del vackra och mindre vackra kort på oss/mig. Måste väl sett lite halvkul ut för dem som gick förbi, då det var en relativt varm sommardag. Efter spex och gruppkortsbilder var det dags att hämta kvällens middag (förbeställd grillbuffé på Maxi = supergott!) som senare intogs hemma hos Michelle. Till efterrätt serverades en snopp-kaka samt shots ur inte helt rumsrena snapsglas. Jag kan säga som så att jag skrattade nästan nonstop under hela middagen, kan bara tacka alla för alla deltagande för en otroligt rolig middag och för alla skratt! Hade träningsvärk i skrattmusklerna dagen efter!! :) Några timmar senare blev det utgång och kvällen avslutades på MX Rockbar i Alingsås. Vid två-tiden (tror jag) hämtade Lindas fästman oss och körde hem mig på vägen hem till dem. Jag somnade väldigt trött, glad och lycklig vid 03:00 - ca 18 timmar efter att jag hade blivir bortrövad av Linda och Jonas. Det var en dag med massor av intryck, ännu fler skratt och en hel del nervositet och pirr i magen. Trots att vi var igång i 18 timmar så gick dagen hur fort som helst!!

 

Jag kan sammanfatta dagen/kvällen med ett ord: FANTASTISK! Kan inte tacka mina underbara vänner nog - är så glad att ni var med och att dagen blev så lyckad! <3 <3 <3 Helt otroligt att ni allihop hade träffats innan bara för att planera möhippan för lilla mig - så häftigt! Och så skoj att ni var delaktiga i planeringen allihop!! Ett extra tack till min älskade brudtärna och till min fina vän Michelle som var "planeringsledare" eller vad man ska kalla det :) Hela dagen är ett helt underbart minne som jag kommer att bära med mig resten av mitt liv! <3

 

 Här kommer ett gäng bilder från dagen:

 

 

   

 

 

 

Det var verkligen en helt fantastisk dag! Vilka minnen!! :) Bjuder på två små kort som jag la upp på instagram nu precis, det är alltså bilder på möhippealbumet som jag fick på bröllopet - varsågoda!

 

Jag har så mycket att berätta om bröllopet och bröllopsresan så jag vet inte var jag ska börja!

 

Bloggen handlar ju i huvudsak om bröllopet såklart men jag tänkte även ta upp hur vi träffades, hur det gick till när Kenneth friade osv. Det är ju roligt att ha hela vår bakgrundshistoria nedskriven här tänkte jag. Får se i vilken ordning jag lägger upp allt dock!         

 

Jag tänkte hur som helst börja med att tipsa om vår bröllopssida från bröllopstorget.se. Här har vi lite kort skrivit ner hur det gick till när vi träffades, hur vi förlovade oss samt lite information om själva vigsel, bröllopsfesten och så vidare. Vi använde dessutom denna sida inför bröllopet. Den stod med på våra "Save the date"-kort, inbjudningar etc så att våra gäster kunde gå in och läsa mer information om saker som kunde vara bra att veta inför vår stora dag.

 

Då stod det till exempel information om gästernas klädsel, vägbeskrivning, tips på bröllopsgåvor mm. Nu har vi tagit bort detta och istället lagt till information om kvällens meny, våra kläder etc. Men länken till vår önskelista finns fortfarande kvar så där kan ni gå in och läsa om vad vi önskade oss. En ganska fiffig funktion egentligen. Här kunde gästerna gå in och, inte bara få tips, utan dessutom boka vad de skulle köpa - på så sätt fick vi inte en enda dubblett av bröllopsgåvor. Det verkade vara ett uppskattat hjälpmedel hos gästerna också! Sedan så fick vi ju massor av saker som inte stod med på listan också - något som vi är enormt glada för!!! Vi fick så otroligt påhittiga och fina gåvor, saker som vi inte skulle vågat drömma om, men mer om bröllopsgåvorna i ett senare inlägg. Hursomhelst så kan jag varmt rekommendera att ni skaffar er en bröllopssida från bröllopstorget.se om ni är i full gång med/ska börja med att planera ert bröllop!

 

Bröllopstorget.se erbjöd, förutom bröllopssidan, flera mycket bra funktioner som vi hade stor hjälp av när vi planerade bröllopet i allmänhet och festen i synnerhet. Ett exempel som vi använde oss av var bordsplaceringsfunktionen. Här la vi in alla namn och vi skrev också ut bordsplaceringen härifrån och förstorade den så att alla visste var de skulle sitta på festen - men mer om detta i ett senare inlägg ;)

 

På bröllopssidan kunde/kan gästerna och övriga släkt och vänner även skriva små hälsningar till oss - vilket förvånadsvärt många gjorde (och fortfarande gör faktiskt!). Vi hade ju tyvärr ingen möjlighet att bjuda alla vi ville på bröllopsfesten - det är ju inte direkt gratis att anordna en bröllopsfest om man säger så - men via bröllopssidan var det många av dem som inte var bjudna som gratulerade oss till bröllopet. Det tackar vi för!

 

En bröllopssida är som sagt ett roligt hjälpmedel för er som planerar ett giftermål men jag tror att det kan vara skoj att ha även om man är nygift eller har varit gift i många år. Testa vettja :)

 

Om ni klickar på bilden nedan kommer ni direkt till vår bröllopssida. Kika gärna in där med!