Inget ont anande tänkte jag spendera dagen med att åka ut till Gullholmen tillsammans med Kenneth. Hans föräldrar hyr en stuga där några veckor varje år så tanken var att vi skulle åka ut ganska tidigt på lördagen och sedan stanna över till söndagen. Vi gick upp ganska tidigt för att packa, jag duschade och sedan hade jag fullt "sjå" med att bestämma vilka kläder jag skulle packa ner, när Kenneth helt plötsligt kom upp bakifrån och satte en luden ögonbindel på mig. Trots detta anade jag ingenting om någon möhippa - Kenneth brukar hitta på lite galna hyss så jag trodde bara att han busade med mig. Han sa ingenting när jag frågade vad han gjorde utan var helt knäpptyst och strax därefter så öppnades ytterdörren. Klockan var ca 09:00.

Jag stod i hallen och höll mig i väggen och hörde att det kom flera personer upp för trappan, helt knäpptysta - inte ett ljud sa dem. När de kom fram till mig började en av dem klä av mig mina kläderna och det enda jag hörde var ljudet från en kamera som ska "klick", "klick", "klick" hela tiden. Då gick det upp ett ljus för mig! Jag sa väl någonting i stil med "Linda är det du?" varpå hon började fnissa och då blev jag säker - kände igen fnissningarna :) Hon sa "Och jag som hade tänkt hålla mig, det gick la sådär". Hon kramade mig och sedan tog hon på mig det ena klädesplagget efter det andra. Jag hade ingen aning om vad hon spökade ut mig med - hade ju fortfarande ögonbindeln på mig - och var nästintill i chocktillstånd. Fattade inte vad som hände och som vanligt när jag blir nervös så börjar jag tjata. Tror jag frågade Linda minst 100 frågor men hon svarade inte på något (!). Kenneth hjälpte henne packa ner några kläder och sedan var det tack och adjö! Linda + bihang (som senare visade sig vara hennes lillebror Jonas) tog med mig till en bil, en skåpbil, och sedan blev det åka av. Jonas körde rally och jag hade ingen möjlighet att hänga med om vart vi var på väg. Tror han körde 4-5 varv i rondellen (det kändes iallafall som så många, minst!). Mitt hjärta bultade hårt hela vägen, vad ska de utsätta mig nu tänkte jag? Jag hade ju ingen aning och det var väldigt läskigt, väldigt roligt och väldigt pirrigt!

 

När bilen äntligen stannade fick jag gå ut och jag kände att det var gräs som jag "landade på". Kort därefter tog de av mig ögonbindeln och där står Michelle i en ljusrosa tröja som det stod "Hon är så lycklig" på och på huvudet hade hon ett diadem med två djävulshorn på. Jag skrattade, kramade om henne och skrattade igen. Sedan vände jag mig till min kära Linda och gav henne en rejäl kram med <3. Jag märkte att vi var i Sörhaga, vid bron som går över till Nolhagaparken. Jag tittade mig omkring och då först kom jag ju på att jag nu kunde se hur jag själv såg ut! Jag tittade ner och fick se en mycket vacker kreation i alla möjliga färger! Jag hade blåa leggings, rosa tyllkjol och en gul/orange t-shirt på mig som det stod "Jag är så lycklig" på. Till det hade jag mina svarta converse och ett tiara med rosa "diamanter" på samt en slöja. Jag var helt osminkad, fick inte ta på mig smink innan vi åkte trots att jag bad om det flera gånger, och eftersom det fortfarande var tidigt på morgonen (ca 09:00) så hade jag inte ens borstat tänderna innan Linda och Jonas kom! Men det gjorde ingenting alls en sån här dag <3

 

Michelle stod och höll i ett grönt papper som det stod "Hur gammal var Kenneth när han fick sin första kyss?" på. Jag minns inte vad jag svarade men jag kanske gissade på 16 eller något. Jag fick inte reda på om det var rätt eller fel utan istället så började vi gå över bron till Nolhagaparken. Jonas följde med oss och tog kort och Linda åkte iväg för att parkera bilen eller liknande. När vi hade gått ett tag så skymtade jag ännu en tjej längre bort med en likadan outfit, jag såg inte direkt vem det var men ganska snart så såg jag att det var min kära syssling Daniella! Vilken glädje! Även hon hade lappar med frågor om Kenneth som jag fick besvara. Jag minns att jag fortfarande var i chocktillstånd när vi gick vidare - jag kunde inte fatta vad som hände! Jag skulle ju vara på väg till Gullholmen nu!? Både händerna och knäna skakade och jag pratade nog på i bra fart ;)

 

Vi gick vidare och efter ytterligare ett tag så hoppade fina Annika fram bakom ett träd (och höll på att skrämma livet ur alla oss övriga). Samma procedur - skratt, kramar och frågor om Kenneth. Nästa gång var det Camilla, världens bästa toastmadame, som hoppade fram och efter det var det söta Emma och lilla Wilma som överraskade mig. Ännu fler frågor om Kenneth - den ena mer pinsam än den andra. Emma stod och väntade på oss precis vid Nolhaga Slott och sedan gick vi mot lekplatsen i Nolhagaparken. Där stod min älskade mamma och väntade - väldigt skoj att även hon fick vara med! Det vet jag att hon ville och det ville jag med :)

 

Jag svarade på de sista frågorna och precis då anslöt sig Linda igen, hon hade med sig några kassar, och på ett picknickbord bredvid stod det uppdukat en härlig frukost med jordgubbar, champagne, mackor, pålägg osv osv. Vi gick igenom svaren på frågorna och sedan var det dags för dagens första (men inte sista!) skål innan vi satte oss ner för att hugga in på den smarriga frukosten :) Det var väl här någonstans som jag började förstå vad som hände och började smälta chocken lite. Var en otroligt uppskattad och trevlig stund!

 

När vi var mätta och glada packade vi sedan i ordning allt för att gå in emot stan (eller rättare sagt för att gå till bilarna för att åka in till stan). Några cider hade redan hunnit slinka ner och jag kände mig nervös och pirrig över vad som skulle komma härnäst. Det fick jag snart erfara. Väl framme på Stora torget i Alingsås så fick jag något som såg ut att vara en rakapparat i handen. Det visade sig vara en "inspelningsmanick" som jag skulle använda till att intervjua folk på stan. Jag skulle låtsas vara journalist från tidningen Lövhultsnytt och ställa två frågor till totalt 10 personer. Frågorna var;

 

- Kan du ge tips på ett lycket äktenskap?

- Varför heter morot, morot?

 

Allting spelades in och dokumenterades. Det blev många hjärtliga och goa skratt! I början var jag väldigt nervös men sedan gick det bättre och bättre :) Ett av de roligaste svaren jag fick var bland annat av en äldre herre som svarade att man "skulle ligga nakna  bredvid varandra" - härlig gubbe! Efter att jag intervjuat tio personer plockades ett cornflakes-paket fram och jag fick i uppgift att göra reklam för Cornflakes. Jag skulle sjunga en sång om cornflakes och få igång allsång. Anledningarna till att det blev just cornflakes är faktiskt flera. Dels äter jag en skål cornflakes varje kväll och dels är detta en låt som Michelles pappa har gjort, som vi sjöng gärna och mycket när vi campade på High Chaparral ett år. Michelle spelade gitarr till låten och stämningen var på topp! Uppdraget genomfördes och flera glada alingsåsare stämde in i allsången - tack för det!

 

Nästa stopp för dagen var Maxi. Med hjälp av penna och papper skulle jag fortsätta min undersökning och samla in svar på frågorna ovan. Även här fick jag en hel del härliga svar och även flera kloka råd. Favoritsvaren blev; "Kärlek + mycket sex" av en medelålders barnfamilj (mamman skrev svaret) och "Din man skall alltid säga JA" som en äldre man skrev som var på väg att äntra Maxi tillsammans med sin fru. Klockrent! Efter en god lunch vid sjön Gerdsken blev det sedan dags för fotografering och spex. Jag spökades ut i mössa, vantar, stavar och pjäxor och så tog Jonas en del vackra och mindre vackra kort på oss/mig. Måste väl sett lite halvkul ut för dem som gick förbi, då det var en relativt varm sommardag. Efter spex och gruppkortsbilder var det dags att hämta kvällens middag (förbeställd grillbuffé på Maxi = supergott!) som senare intogs hemma hos Michelle. Till efterrätt serverades en snopp-kaka samt shots ur inte helt rumsrena snapsglas. Jag kan säga som så att jag skrattade nästan nonstop under hela middagen, kan bara tacka alla för alla deltagande för en otroligt rolig middag och för alla skratt! Hade träningsvärk i skrattmusklerna dagen efter!! :) Några timmar senare blev det utgång och kvällen avslutades på MX Rockbar i Alingsås. Vid två-tiden (tror jag) hämtade Lindas fästman oss och körde hem mig på vägen hem till dem. Jag somnade väldigt trött, glad och lycklig vid 03:00 - ca 18 timmar efter att jag hade blivir bortrövad av Linda och Jonas. Det var en dag med massor av intryck, ännu fler skratt och en hel del nervositet och pirr i magen. Trots att vi var igång i 18 timmar så gick dagen hur fort som helst!!

 

Jag kan sammanfatta dagen/kvällen med ett ord: FANTASTISK! Kan inte tacka mina underbara vänner nog - är så glad att ni var med och att dagen blev så lyckad! <3 <3 <3 Helt otroligt att ni allihop hade träffats innan bara för att planera möhippan för lilla mig - så häftigt! Och så skoj att ni var delaktiga i planeringen allihop!! Ett extra tack till min älskade brudtärna och till min fina vän Michelle som var "planeringsledare" eller vad man ska kalla det :) Hela dagen är ett helt underbart minne som jag kommer att bära med mig resten av mitt liv! <3

 

 Här kommer ett gäng bilder från dagen: