Vi hade turen att få världens absolut bästa präst som vigselförrättare på vårt bröllop; Jan Kesker. Det var verkligen ren tur, vi hade nämligen lagt in ett önskemål om att få en annan präst, men han skulle ha semester den veckan som vi skulle vigas och kunde därför inte åta sig uppdraget. Vi fick istället information om att vi skulle få någon av två andra präster, Jan Kesker och en annan man som jag inte minns namnet på. Efter någon vecka fick vi besked om att den var den andra mannen som blev vår präst men då hade vi under veckans gång hört så mycket positivt om Jan Kesker så vi bad om att få byta till honom - och det gick! En sån tur otrolig tur vi hade!

 

Jan är kyrkoherde här i Alingsås och chef över alla prästerna inom detta området (arbetsledande präst som det så fint heter). Han brukar, vad vi förstod, inte viga särskilt många par - förutom under just sommarmånaderna då han brukar hoppa in som vikarie när det behövs. Vi ringde och bestämde träff hemma hos oss några månader innan bröllopet för att gå igenom vigselns alla delar, bestämma hur vigseln skulle gå till, vilka texter som skulle läsas upp osv. Han kom hit på cykel och så fort han gick innanför dörren visste vi att det här kommer bli riktigt, riktigt bra. Det kändes genast som om vi hade känt varandra hela livet och han var en riktigt "mysig" och sympatisk präst - väldigt lätt att prata med och inte alls sådär strikt och tråkig som många präster kan vara. Lättsam, nära till skratt och väldigt förtroendegivande. Han kom in, hälsade på Ludde och sedan satte vi oss ner i köket för att gå igenom allt. Vi bjöd på kaffe och hembakad rabarberpaj med vaniljsås minns jag, det var mycket populärt. Vi hade mängder av frågor, speciellt jag som var väldigt nervös, men efter att ha pratat med Jan och gått igenom allt tillsammans med honom kände jag mig mycket lugnare. Både jag och Kenneth kände oss trygga med Jan vilket gjorde att vår nervositet inte alls var lika påtaglig längre. Vi hade liksom Jan - då visste vi att det skulle gå bra!

 

Vi berättade hur vi hade tänkt, att det endast var en ring (Kenneth skulle alltså inte få en till), att vi inte hade några egna löften - dvs att vi skulle säga efter Jan, han frågade vilka bibeltexter vi ville ha, vilka psalmer osv osv. Han frågade även om vi hade tänkt gå in ihop eller om min pappa skulle lämna över mig och vi svarade som det var; att vi hade funderat på detta ett tag och velat lite fram och tillbaka men bestämt oss för att gå in ihop. Då sa han att han helt klart gillade denna varianten bäst, vilket var väldigt skönt att höra för oss. Då kändes beslutet plötsligt väldigt enkelt. Vi bestämde att vi skulle höras av när vi hade tänkt igenom vilka bibeltexter som vi ville ha etc. så innan Jan gick fick vi ett papper med de olika alternativen så vi kunde fundera ordentligt. Vi fick även ett schema över hur själva vigseln skulle gå till så vi kunde förbereda oss, väldigt tacksamt. Vi bestämde också att vi skulle träffas i kyrkan ett par dagar innan bröllopet för att repetera lite, något som jag blev enormt lättad över. Vi bestämde ingen tid för detta då, utan det bestämdes vid ett senare tillfälle (via telefon). Vi gjorde denna repetition på onsdagen innan bröllopet och det gick väldigt bra. Det var väldigt informellt och Jan gjorde verkligen så en del av anspänningen försvann, istället för att läsa löftena så skojade han till exempel om att Kenneth ville gifta sig med mig för att jag var en sån bra fotbollsspelare och att jag ville gifta mig med Kenneth för hans stora muskler - riktigt roligt! :) Alla som hade en del i bröllopet var med på repetitionen (jag, Kenneth, Linda, Stefan, våra brudnäbbar, Ninna & Michelle samt våra föräldrar) och allt som allt tog det väl 30 minuter inklusive eftersnack med prästen osv. Vet inte exakt alltså, men det tog inte alls lång tid iallafall - var en kort men effektiv genomkörare. Efter denna träning kändes det fantastiskt bra, var ju ingenting att vara nervös över egentligen! Jan avdramatiserade det hela så snyggt, berättade hur han skulle visa mig och Kenneth vad vi skulle göra härnäst under vigseln osv. Var väldigt skönt som sagt! Rekommenderar det starkt till alla blivande makar därute :)

 

Under sjävla vigseln på bröllopsdagen så var också Jan helt fantastisk. Han pratade väldigt vackert om oss som personer och om hur han upplevt oss som par (han såg att vi tyckte väldigt mycket om varandra och hade en väldigt kärleksfull relation) samtidigt som han höll det på en lagom nivå, utan att överdriva. Han var väldigt seriös så det blev ett högtidligt och vackert bröllop men han hade ändå den där härliga/busiga glimten i ögat som gjorde att det inte blev tråkigt och långdraget. Ett exempel på detta är att efter att han hade sagt "Du kan nu kyssa bruden" och vi hade pussats sa han rappt "det var dåååligt" så hela kyrkan (inklusive jag och Kenneth) brast ut i skratt. Därefter sa han att han tyckte vi skulle göra om det, vilket vi givetvis gjorde. Det är en sån där liten extra detalj som är ett väldigt roligt minne för oss :) 

 

Kort sagt: Vi kunde inte varit mer nöjda med vår präst än vad vi är. Vi hade sån tur! Vet inte hur troligt det är men Jan, om du läser det här, så vill vi passa på att tacka så hemskt mycket för att du var med och förgyllde vår dag. Vi är så glada och tacksamma för att vi fick just dig som präst! 

 

 

Vädret. Antagligen det folk oroar sig mest över när det kommer till ens bröllopsdag. Jag vet inte hur många gånger vi (framförallt Kenneth) var inne på yr.no, smhi och alla andra möjliga vädersajter veckorna och dagarna innan vår stora dag. Det läskigaste av allt är ju såklart att det inte går att styra över. Hur man än gör så kan man inte påverka vädret. Inte på något sätt. Inte det minsta. Tro mig, vi försökte ;)

 

Just därför var vi lite lätt nojiga över väderprogrnosen inför vår bröllopsdag, lördagen den 28 juli förra året. En vecka innan vigseln visade prognosen regn hela dagen, från tidig morgon till sen kväll. Dagen efter var det uppehåll några timmar på förmiddagen och dagen efter det var det till och med så att solen spåddes visa sig några timmar mellan alla regnbyar. Så där höll det på resten av veckan, med övervägande negativa prognoser får jag väl tillägga.

 

När vi vaknade tittade vi ut och såg att det mycket riktigt var mulet och att regnet hängde i luften. Jag kan inte säga att vi direkt var ledsna över detta, vi hade ju hunnit förbereda oss på det värsta och det kändes inte så nedslående faktiskt - vi hade fullt upp över att vara spända och lyckliga över att dagen då vi skulle bli man och fru äntligen var här. Vi gick upp, åt en underbart god frukost och åkte till mina svärföräldrar för att hämta min bröllopsklänning. Den fick hänga där sista dagarna, där kunde den hänga utanför klädgarderoben så att den inte blev skrynklig efter att jag hade hämtat den hos sömmerskan. Den kunde ju lika gärna ha hängt hemma men nu var det ju så att Kenneth inte hade sett den och jag ville ju inte förstöra överraskningen ;) Hursomhelst, vi hämtade klänningen och Kenneth körde mig till frisören där jag skulle bli fin i håret, sminkad mm. Fortfarande uppehåll. Någon timme senare, när jag satt och blev ompysslad av både frisören och min kära toastmadame, började det regna. Och det regnade inte lite heller - spöregn är rätta ordet! Vi tittade ut, ryckte på axlarna och konstaterade att det regnade - sedan glömde vi faktiskt av det lika fort igen. Vi hade mängder av andra saker att tänka på och prata om.

 

Kvart över tolv kom min kära svärfar och hämtade mig, då var vi redan en kvart sena för vi skulle möta fotografen vid fotoplatsen 12:00. Stig parkerade bilen precis utanför, kom in med ett paraply och eskorterade mig sedan ut till bilen så jag inte skulle få något regnstänk på mig. Strax därefter anlände vi till Nolhaga Slott, där jag fick se min blivande make iordninggjord med frockcoat, silvrig väst och plastrong dagen till ära - jag kan ärligt säga att jag aldrig har sett något snyggare i hela mitt liv! Han var, om möjligt, ännu snyggare än vanligt ;) Han såg riktigt stolt och rörd ut när jag klev ur bilen, var en helt fantastisk känsla att få möta sin blivande make på det sättet <3 <3 <3

 

Fotografen hade redan tagit detaljkorten på ringen mm, så när jag anlände så var det dags för korten på oss. Jag berättar mer om hur detta gick till i ett särskilt inlägg om just vår bröllopsfotografering - men det jag tänkte komma till var att under precis hela fotograferingen så stod regnet som spön i backen. Himlen fullkomligt öppnade sig och vi kunde såklart inte vara på något av de fotoplatserna som vi hade planerat. Hela fotograferingen gick istället till under Nolhaga Slotts två balkonger, en förvånansvärt stor och mångsidig yta faktiskt. Jag var väl lite orolig över att korten inte skulle bli lika bra som om det hade varit strålande sol ute men fotografen lugnade mig och sa att det inte kommer att märkas. Jag pustade ut, njöt av varje sekund av fotograferingen men helt övertygad var jag faktiskt inte. Men tji fick jag. I efterhand kan jag säga som så att jag är superglad över att regnet öste ner - trodde ALDRIG i mitt stilla sinne att korten skulle bli så bra! Hade solen varit framme så hade det säkert blivit bra kort då med, men då hade vi inte fått samma bakgrund som nu och själva fotograferingen hade säkerligen varit betydligt jobbigare. Kan tydligen lätt bli för varmt och svettigt för att kunna njuta av fotograferingen om solen står högt på himlen - även om man står i skuggan. En annan sak som var positivt med regnet var att det var folktomt i Nolhaga den här dagen. Hade det varit soligt och fint väder hade det säkerligen varit mycket folk i rörelse och några nyfikna blickar hade nog kastats åt vårt håll. Detta var jag väldigt nervös över innan bröllopet, var inte alls sugen på att bli uttittad och är väldigt glad att vi slapp bli detta! Så tack vare regnet(?) kan säga att både jag och Kenneth tyckte det var fantastiskt roligt att bli fotograferade! Vi njöt, skrattade och hade hur kul som helst tillsammans :) En stor eloge till vår fotograf också som verkligen var ett proffs på att få oss att känna oss naturliga framför kameran! Det blev inga stela och tråkiga kort här inte ;)

 

När fotograferingen var över satte vi oss i bilen och blev körda till kyrkan av Kenneths bror, tillika marskalk, Stefan. Väl framme vid kyrkan mötte vår toastmaster Daniel oss och gav oss ett varmt välkomnande. När vi klev ur bilen märkte vi till vår stora glädje att det var uppehåll - skönt! Vi kom fram till kyrkan fem i två ungefär och alla gäster var redan inne i kyrkan. Perfekt timing. Vi skred in i kyrkan till tonerna av Brudkör ur "Lohengrin" och när vi några minuter senare stod längst fram i kyrkan och lyssnade på prästens ord, så började solen skina. Solstrålarna sken in genom de vackra kyrkfönstren och stämningen kändes nästintill magisk - det var så vackert!

 

Vi vigdes och när vi senare mottog folkets jubel på trappan utanför kyrkan så stod solen fortfarande högt på himlen. Det formades en lång kö fram till oss och det blev många kramar, allt i strålande solsken, vilken lycka! Det var ju precis i denna stund som det var som viktigast att det var fint väder - och det blev det! Det trodde jag aldrig när jag såg hur regnet öste ner bara någon timme tidigare. Vi sken nog lika mycket som solen jag och min älskade make :) När kramkalaset blev till mingel såg vi plötsligt hur Annika och Linda kom körandes med häst och vagn - fantastiskt! Jag trodde att planerna på att åka häst och vagn var helt körda, men Annika och Linda hade inte gett upp av lite regn! I efterhand fick vi veta att pappa hade gått förbi Annika och Linda tidigare under dagen (de bodde grannar vid detta tillfället) och då hade de suttit i spöregnet och putsat vagnen. Pappa hade sagt något i stil med att "det ser ju inte ut att bli någon ljusning på vädret, så vi kör nog på plan B..." men de hade bara svarat "Nej vi kör på, det kan fortfarande fungera". Fantastiskt snällt av dem, vi är dem evigt tacksamma! Så det blev en häst och vagn-tur trots allt, till vår stora glädje! Vi klev upp på vagnen och åkte på en ca 45 minuter lång tur tillsammans med dem och detta var bland det bästa på hela dagen! Allting var såklart helt underbart dagen lång men just den här stunden, när vi satt på vagnen tillsammans och insöp vad vi precis hade gjort, var helt sagolikt ljuvlig. Vi var nu man och fru! Vi hade gått in i den nästan fulla kyrkan, sagt ja till varandra - högt och tydligt dessutom - och gått ut igen som äkta makar. Det är nog det mäktigaste jag varit med - alla kategorier! Vi pratade om vädret, vilken tur vi hade haft, och vad som väntade under kvällen. Vi pussades, drack champagne som vi fått av Annika och Linda och pussades igen. Vilken lycka! När vi kom tillbaka till festen mötte Daniel och Camilla oss igen och vi fick gå genom en allé av alla våra gäster som kastade rosbland och hurrade för oss. Det blev mingel och en skål med nya fina champagneglas med våra namn ingraverade - allting i solsken. Vi tog också gruppkort tillsammans med alla gäster, något som jag inte heller vågat drömma om när jag såg regnet strila på fönsterrutorna när jag satt hus frisören. Efter ännu mer mingel gick vi in och tog våra platser i den otroligt vackra salen som Camilla, min mamma och Annkie varit drivande i när det gällde piffandet och fixandet. Fantastiskt vackert! Daniel höll ett välkomsttal, vi fick in en utsökt förrätt och när min pappa senare höll det första "riktiga" talet, så öppnade himlen sig igen. Vi förstod knappt att det var regnet som lät så högt, det överröstade nästan pappa ;) Men vid det här laget gjorde det såklart ingenting att det regnade!! Vi hade haft strålande väder när det behövdes som mest och vi var fullkomligt överlyckliga över detta - det trodde ingen av oss och ingen av våra gäster heller för den delen. Väderleksrapporterna visade ihållande ösregn hela dagen, men vädergudarna var på vår sida! Yes! Vi hade en fotograf i kyrkan och under hela kvällen som filmade oss och på inspelningen från pappas tal hör man jättetydligt när det börjar regna, lite småkul. Regnet öste ner under resten av kvällen och jag passade givetvis på att gå ut och låta det regna lite i min brudbukett. Enligt talesättet så betyder det tur och lycka att få både regn och sol i buketten - så nu hoppas och tror jag att vi kommer få det lyckligaste äktenskapet någonsin! <3 <3 <3

 

Avslutar med ett av korten som vi tog i regnet. Enjoy!

  

Nu var det ett tag sen jag skrev ett inlägg här igen. Det beror på att varje inlägg tenderar att bli så långt så har liksom inte tiden/orken att skriva klart ett och samma inlägg, speciellt inte när man kommer hem från jobbet efter att ha suttit framför datorn 9-10 timmar i sträck. Det tar liksom emot att sätta sig vid datorn när man kommer hem då, vill hålla mig så långt borta som möjligt från en datorskärm då egentligen ;) Men det är ju roligt att skriva, dokumentera och minnas tillbaka från vår stora dag så när jag väl börjar skriva så kan jag inte sluta! Men ska skriva oftare! Lovar! :D

 

Hur som helst - här kommer ett litet kortare inlägg, närmare bestämt två gruppkort från vårt bröllop. Vi var ca 68 stycken på festen. I kyrkan var vi desto fler men dessvärre har man ju som bekant inte råd att bjuda alla som man skulle vilja på festen efteråt - tyvärr!

 

Här har ni i alla fall hela gänget som var med och firade vår stora dag:

 

 

På vårt bröllop lyxade vi till det rejält och hade inte mindre än två bröllopsfotografer. En av dessa var min föredetta fotbollskompis (numera bara "vanlig" kompis) Sara Eriksson. Sara är en helt underbar tjej som är riktigt duktig på att fotografera, så inför bröllopet frågade jag henne om hon kunde tänka sig att vara med på vår stora dag för att föreviga dagen på bästa sätt. Hon tackade till vår stora glädje ja och var med oss från tidig morgon till sen kväll - med kameran i högsta hugg. Vi är otroligt glada för att hon ville ställa upp och är fantastiskt nöjda med resultatet!

 

Förutom hobbyfotograf är Sara är en flitig bloggare och hon har faktiskt laddat upp ett bildcollage från vårt bröllop på sin blogg. Jag frågade om det var okej om jag tipsade om det på min blogg och det var det absolut - så här kommer länken till hennes blogg; Spara vackra dagar. Gå gärna in och titta på bilderna och passa även på att läsa hennes andra inlägg - är en väldigt trevlig blogg :)

 

Ni kan även klicka på bilden nedan för att komma till collaget:

 

 

 

Sagt och gjort, vi började fundera på olika namn. Vi ville ha något som kom från oss båda och första alternativet (som vi faktiskt hade tänkt på väldigt länge) var Lövhagen. Det kommer från våra respektive orter, där vi har bott i hela våra liv innan våra vägar möttes. "Löv" kommer från Lövhult och "hagen" kommer från Enehagen. Detta kändes inte helt hundra från min sida dock, just för att jag är lite yrkesskadad och helst inte vill ha å, ä eller ö i namnet (jag jobbade då i resebranschen och det ställer till det med flygbiljetter ibland). Förutom detta funderade vi även på massor av andra namn. Det är inte gjort i en handvänning att välja ett nytt efternamn om man säger så! Det är så mycket man ska tänka på, att inte våra initaler ska bilda något konstigt som till exempel "KK" eller "EX"  och att det ska vara ett fint namn som våra eventuella barns förnamn passar ihop med osv. Förutom våra hemorter så funderade vi på att ha med något från mitt barndomshem vars namn är Lovik och vi funderade även på Gullholmen och Pellholmen eftersom Kenneth har tillbringat mycket tid av sin barndom där.

 

Några som tyckte producerandet av vårt nya efternamn var väldigt roligt var mina föräldrar och inte minst vårt kära värdpar till bröllopet, Daniel och Camilla Stomberg. De hade massor av förslag, det ena sämre än det andra. Det var mest skämtförslag som t.ex: "Tuja" för Daniel hade precis sått en Tuja-häck, ja på den nivån var det ;)

 

Men detta var något som vi verkligen funderade länge på innan vi skickade en en förfrågan till PRV, patent- och registreringsverket. Det kostade 1 800 kr och vi gjorde faktiskt som så att jag bytte namn först och sedan när vi gifte oss så tog Kenneth "mitt" namn. Så jag hette alltså Vikholmen innan vi gifte oss! Detta sa vi givetvis inte till någon ;) Det var ju ändå bara på pappret, detta skulle ju bli vårt nya gemensamma efternamn. Det var hursomhelst väääldigt läskigt att skicka in pappren till PRV, det är ett väldigt stort beslut att ta och det påverkar på något sätt hela ens personlighet. Vi kunde välja upp till tre förslag, gick inte det första igenom så fick vi vårt andrahandsval och gick inte det heller igenom så fick vi vårt tredjehandsval. Gick inte heller det igenom så fick man skicka in fler namnförslag utan kostnad.

 

De tre namnen som vi enades om var:

 

1. Lövhagen    (från Lövhult och Enehagen)

2. Vikhagen     (från Lovik och Enehagen)

3. Vikholmen   (från Lovik och Gullholmen)

 

När vi skickade in dessa namn var vi redan då ganska säkra på att Lövhagen skulle gå bort, detta då det finns 73 personer i Sverige som heter Löwhagen med "w" och det hade vi ju läst oss till att det inte var godkänt att ta ett sådant snarlikt namn som kunde förväxlas med ett annat. Men vi tänkte att fungerar det så fungerar det, då är det meningen att vi ska heta det på något sätt. Vi hade ju skojat om detta namn sedan vi flyttade ihop typ! Andra alternativet var vi också osäkra på om det skulle gå igenom men vi tänkte att vi kan ju ändå chansa, gillade det på något sätt. Tredje alternativet gillade vi också skarpt och det var väldigt svårt att bestämma om det skulle stå som tvåa eller trea men då vi misstänkte att Vikhagen skulle stoppas så tänkte vi samma sak där, går det igenom så är det meningen att vi ska heta det. Annars är det inte meningen helt enkelt! Vi betalade och skickade in ansökan och ca fem veckor senare fick vi svar. Precis som vi misstänkte så stoppades både alternativ 1 och 2 (Vikhagen stoppades bland annat för att något företag hette så). Men till vår stora glädje gick Vikholmen igenom! Kändes verkligen hur bra som helst!! Jag fick hem ett vackert intyg på att jag var den enda i Sverige som hette Vikholmen och jag passade även på att gå och göra ett nytt pass. Mitt gamla hade gått ut i tid och jag behövde ju ett pass inför bröllopsresan. Detta var den stora anledningen till att jag bytte efternamn innan vigseln. Kenneth hade nämligen giltligt pass (med Johansson) som han kunde åka på till Kroatien. På det här sättet tjänade vi in en extra kostnad för att slippa göra nya pass till både mig och Kenneth innan resan.

 

Något som var väldigt bra var att när vi träffade vår underbara präst och berättade om namnbytet så sa han direkt att det givetvis var helt okej att han sa "tager du Evelina Carlsson..." istället för "tager du Evelina Vikholmen". Detta hade vi varit lite oroliga för i och med att jag bytte innan men det var inga problem alls, så skönt! Vi hade förövrigt världens bästa präst, alla kategorier, kunde inte fått en bättre. Ska tillägna ett helt inlägg åt honom senare hade jag tänkt :)

 

I våra bröllopshäften hade vi faktiskt sedan med en "rebus" om vårt nya namn. Vi fick inte vara med och sätta ihop bröllopshäftena (detta skulle bli en överraskning för oss) men detta bad vi specifikt om att få ha med, vilket givetvis gick jättebra. Just det här med en "rebus" eller vad man ska kalla det hittade jag faktiskt på själv och blev faktiskt väldigt nöjd med resultatet. Jag och Kenneth kom på nio frågor som gästerna skulle svara på och fylla i och sedan bildade bokstäver från dessa svar vårt nya efternamn. Ska berätta mer än bröllopsmenyerna i ett senare inlägg också men, eftersom det gäller namnet för ni här ett litet smakprov på hur det såg ut:

 

 

 

Detta var väldigt uppskattat faktiskt, alla försökte svara på frågorna och detta blev också en bra "icebreaker", folk började prata med sina bordsgrannar och fråga om de kunde svaret på frågorna osv osv. Detta kan jag varmt rekommendera om ni byter till ett helt nytt namn!!

 

Att det blev just Vikholmen är vi faktiskt väldigt glada över nu så här i efterhand. De andra namnen hade säkerligen blivit bra också men detta känns verkligen helt rätt. Vi är sååå nöjda! Så det var tur att inget av de andra två namnen gick igenom ;) Jag trodde faktiskt att det skulle kännas jättefel och avigt när man är så van att säga att jag heter Evelina Carlsson men det kändes naturligt att säga Vikholmen redan från första stund. Så nu heter vi alltså Kenneth och Evelina Vikholmen - vårt alldeles egna efternamn! Fantastiskt! <3

 

 

 

Inget ont anande tänkte jag spendera dagen med att åka ut till Gullholmen tillsammans med Kenneth. Hans föräldrar hyr en stuga där några veckor varje år så tanken var att vi skulle åka ut ganska tidigt på lördagen och sedan stanna över till söndagen. Vi gick upp ganska tidigt för att packa, jag duschade och sedan hade jag fullt "sjå" med att bestämma vilka kläder jag skulle packa ner, när Kenneth helt plötsligt kom upp bakifrån och satte en luden ögonbindel på mig. Trots detta anade jag ingenting om någon möhippa - Kenneth brukar hitta på lite galna hyss så jag trodde bara att han busade med mig. Han sa ingenting när jag frågade vad han gjorde utan var helt knäpptyst och strax därefter så öppnades ytterdörren. Klockan var ca 09:00.

Jag stod i hallen och höll mig i väggen och hörde att det kom flera personer upp för trappan, helt knäpptysta - inte ett ljud sa dem. När de kom fram till mig började en av dem klä av mig mina kläderna och det enda jag hörde var ljudet från en kamera som ska "klick", "klick", "klick" hela tiden. Då gick det upp ett ljus för mig! Jag sa väl någonting i stil med "Linda är det du?" varpå hon började fnissa och då blev jag säker - kände igen fnissningarna :) Hon sa "Och jag som hade tänkt hålla mig, det gick la sådär". Hon kramade mig och sedan tog hon på mig det ena klädesplagget efter det andra. Jag hade ingen aning om vad hon spökade ut mig med - hade ju fortfarande ögonbindeln på mig - och var nästintill i chocktillstånd. Fattade inte vad som hände och som vanligt när jag blir nervös så börjar jag tjata. Tror jag frågade Linda minst 100 frågor men hon svarade inte på något (!). Kenneth hjälpte henne packa ner några kläder och sedan var det tack och adjö! Linda + bihang (som senare visade sig vara hennes lillebror Jonas) tog med mig till en bil, en skåpbil, och sedan blev det åka av. Jonas körde rally och jag hade ingen möjlighet att hänga med om vart vi var på väg. Tror han körde 4-5 varv i rondellen (det kändes iallafall som så många, minst!). Mitt hjärta bultade hårt hela vägen, vad ska de utsätta mig nu tänkte jag? Jag hade ju ingen aning och det var väldigt läskigt, väldigt roligt och väldigt pirrigt!

 

När bilen äntligen stannade fick jag gå ut och jag kände att det var gräs som jag "landade på". Kort därefter tog de av mig ögonbindeln och där står Michelle i en ljusrosa tröja som det stod "Hon är så lycklig" på och på huvudet hade hon ett diadem med två djävulshorn på. Jag skrattade, kramade om henne och skrattade igen. Sedan vände jag mig till min kära Linda och gav henne en rejäl kram med <3. Jag märkte att vi var i Sörhaga, vid bron som går över till Nolhagaparken. Jag tittade mig omkring och då först kom jag ju på att jag nu kunde se hur jag själv såg ut! Jag tittade ner och fick se en mycket vacker kreation i alla möjliga färger! Jag hade blåa leggings, rosa tyllkjol och en gul/orange t-shirt på mig som det stod "Jag är så lycklig" på. Till det hade jag mina svarta converse och ett tiara med rosa "diamanter" på samt en slöja. Jag var helt osminkad, fick inte ta på mig smink innan vi åkte trots att jag bad om det flera gånger, och eftersom det fortfarande var tidigt på morgonen (ca 09:00) så hade jag inte ens borstat tänderna innan Linda och Jonas kom! Men det gjorde ingenting alls en sån här dag <3

 

Michelle stod och höll i ett grönt papper som det stod "Hur gammal var Kenneth när han fick sin första kyss?" på. Jag minns inte vad jag svarade men jag kanske gissade på 16 eller något. Jag fick inte reda på om det var rätt eller fel utan istället så började vi gå över bron till Nolhagaparken. Jonas följde med oss och tog kort och Linda åkte iväg för att parkera bilen eller liknande. När vi hade gått ett tag så skymtade jag ännu en tjej längre bort med en likadan outfit, jag såg inte direkt vem det var men ganska snart så såg jag att det var min kära syssling Daniella! Vilken glädje! Även hon hade lappar med frågor om Kenneth som jag fick besvara. Jag minns att jag fortfarande var i chocktillstånd när vi gick vidare - jag kunde inte fatta vad som hände! Jag skulle ju vara på väg till Gullholmen nu!? Både händerna och knäna skakade och jag pratade nog på i bra fart ;)

 

Vi gick vidare och efter ytterligare ett tag så hoppade fina Annika fram bakom ett träd (och höll på att skrämma livet ur alla oss övriga). Samma procedur - skratt, kramar och frågor om Kenneth. Nästa gång var det Camilla, världens bästa toastmadame, som hoppade fram och efter det var det söta Emma och lilla Wilma som överraskade mig. Ännu fler frågor om Kenneth - den ena mer pinsam än den andra. Emma stod och väntade på oss precis vid Nolhaga Slott och sedan gick vi mot lekplatsen i Nolhagaparken. Där stod min älskade mamma och väntade - väldigt skoj att även hon fick vara med! Det vet jag att hon ville och det ville jag med :)

 

Jag svarade på de sista frågorna och precis då anslöt sig Linda igen, hon hade med sig några kassar, och på ett picknickbord bredvid stod det uppdukat en härlig frukost med jordgubbar, champagne, mackor, pålägg osv osv. Vi gick igenom svaren på frågorna och sedan var det dags för dagens första (men inte sista!) skål innan vi satte oss ner för att hugga in på den smarriga frukosten :) Det var väl här någonstans som jag började förstå vad som hände och började smälta chocken lite. Var en otroligt uppskattad och trevlig stund!

 

När vi var mätta och glada packade vi sedan i ordning allt för att gå in emot stan (eller rättare sagt för att gå till bilarna för att åka in till stan). Några cider hade redan hunnit slinka ner och jag kände mig nervös och pirrig över vad som skulle komma härnäst. Det fick jag snart erfara. Väl framme på Stora torget i Alingsås så fick jag något som såg ut att vara en rakapparat i handen. Det visade sig vara en "inspelningsmanick" som jag skulle använda till att intervjua folk på stan. Jag skulle låtsas vara journalist från tidningen Lövhultsnytt och ställa två frågor till totalt 10 personer. Frågorna var;

 

- Kan du ge tips på ett lycket äktenskap?

- Varför heter morot, morot?

 

Allting spelades in och dokumenterades. Det blev många hjärtliga och goa skratt! I början var jag väldigt nervös men sedan gick det bättre och bättre :) Ett av de roligaste svaren jag fick var bland annat av en äldre herre som svarade att man "skulle ligga nakna  bredvid varandra" - härlig gubbe! Efter att jag intervjuat tio personer plockades ett cornflakes-paket fram och jag fick i uppgift att göra reklam för Cornflakes. Jag skulle sjunga en sång om cornflakes och få igång allsång. Anledningarna till att det blev just cornflakes är faktiskt flera. Dels äter jag en skål cornflakes varje kväll och dels är detta en låt som Michelles pappa har gjort, som vi sjöng gärna och mycket när vi campade på High Chaparral ett år. Michelle spelade gitarr till låten och stämningen var på topp! Uppdraget genomfördes och flera glada alingsåsare stämde in i allsången - tack för det!

 

Nästa stopp för dagen var Maxi. Med hjälp av penna och papper skulle jag fortsätta min undersökning och samla in svar på frågorna ovan. Även här fick jag en hel del härliga svar och även flera kloka råd. Favoritsvaren blev; "Kärlek + mycket sex" av en medelålders barnfamilj (mamman skrev svaret) och "Din man skall alltid säga JA" som en äldre man skrev som var på väg att äntra Maxi tillsammans med sin fru. Klockrent! Efter en god lunch vid sjön Gerdsken blev det sedan dags för fotografering och spex. Jag spökades ut i mössa, vantar, stavar och pjäxor och så tog Jonas en del vackra och mindre vackra kort på oss/mig. Måste väl sett lite halvkul ut för dem som gick förbi, då det var en relativt varm sommardag. Efter spex och gruppkortsbilder var det dags att hämta kvällens middag (förbeställd grillbuffé på Maxi = supergott!) som senare intogs hemma hos Michelle. Till efterrätt serverades en snopp-kaka samt shots ur inte helt rumsrena snapsglas. Jag kan säga som så att jag skrattade nästan nonstop under hela middagen, kan bara tacka alla för alla deltagande för en otroligt rolig middag och för alla skratt! Hade träningsvärk i skrattmusklerna dagen efter!! :) Några timmar senare blev det utgång och kvällen avslutades på MX Rockbar i Alingsås. Vid två-tiden (tror jag) hämtade Lindas fästman oss och körde hem mig på vägen hem till dem. Jag somnade väldigt trött, glad och lycklig vid 03:00 - ca 18 timmar efter att jag hade blivir bortrövad av Linda och Jonas. Det var en dag med massor av intryck, ännu fler skratt och en hel del nervositet och pirr i magen. Trots att vi var igång i 18 timmar så gick dagen hur fort som helst!!

 

Jag kan sammanfatta dagen/kvällen med ett ord: FANTASTISK! Kan inte tacka mina underbara vänner nog - är så glad att ni var med och att dagen blev så lyckad! <3 <3 <3 Helt otroligt att ni allihop hade träffats innan bara för att planera möhippan för lilla mig - så häftigt! Och så skoj att ni var delaktiga i planeringen allihop!! Ett extra tack till min älskade brudtärna och till min fina vän Michelle som var "planeringsledare" eller vad man ska kalla det :) Hela dagen är ett helt underbart minne som jag kommer att bära med mig resten av mitt liv! <3

 

 Här kommer ett gäng bilder från dagen:

 

 

   

 

 

 

Det var verkligen en helt fantastisk dag! Vilka minnen!! :) Bjuder på två små kort som jag la upp på instagram nu precis, det är alltså bilder på möhippealbumet som jag fick på bröllopet - varsågoda!

 

Jag har så mycket att berätta om bröllopet och bröllopsresan så jag vet inte var jag ska börja!

 

Bloggen handlar ju i huvudsak om bröllopet såklart men jag tänkte även ta upp hur vi träffades, hur det gick till när Kenneth friade osv. Det är ju roligt att ha hela vår bakgrundshistoria nedskriven här tänkte jag. Får se i vilken ordning jag lägger upp allt dock!         

 

Jag tänkte hur som helst börja med att tipsa om vår bröllopssida från bröllopstorget.se. Här har vi lite kort skrivit ner hur det gick till när vi träffades, hur vi förlovade oss samt lite information om själva vigsel, bröllopsfesten och så vidare. Vi använde dessutom denna sida inför bröllopet. Den stod med på våra "Save the date"-kort, inbjudningar etc så att våra gäster kunde gå in och läsa mer information om saker som kunde vara bra att veta inför vår stora dag.

 

Då stod det till exempel information om gästernas klädsel, vägbeskrivning, tips på bröllopsgåvor mm. Nu har vi tagit bort detta och istället lagt till information om kvällens meny, våra kläder etc. Men länken till vår önskelista finns fortfarande kvar så där kan ni gå in och läsa om vad vi önskade oss. En ganska fiffig funktion egentligen. Här kunde gästerna gå in och, inte bara få tips, utan dessutom boka vad de skulle köpa - på så sätt fick vi inte en enda dubblett av bröllopsgåvor. Det verkade vara ett uppskattat hjälpmedel hos gästerna också! Sedan så fick vi ju massor av saker som inte stod med på listan också - något som vi är enormt glada för!!! Vi fick så otroligt påhittiga och fina gåvor, saker som vi inte skulle vågat drömma om, men mer om bröllopsgåvorna i ett senare inlägg. Hursomhelst så kan jag varmt rekommendera att ni skaffar er en bröllopssida från bröllopstorget.se om ni är i full gång med/ska börja med att planera ert bröllop!

 

Bröllopstorget.se erbjöd, förutom bröllopssidan, flera mycket bra funktioner som vi hade stor hjälp av när vi planerade bröllopet i allmänhet och festen i synnerhet. Ett exempel som vi använde oss av var bordsplaceringsfunktionen. Här la vi in alla namn och vi skrev också ut bordsplaceringen härifrån och förstorade den så att alla visste var de skulle sitta på festen - men mer om detta i ett senare inlägg ;)

 

På bröllopssidan kunde/kan gästerna och övriga släkt och vänner även skriva små hälsningar till oss - vilket förvånadsvärt många gjorde (och fortfarande gör faktiskt!). Vi hade ju tyvärr ingen möjlighet att bjuda alla vi ville på bröllopsfesten - det är ju inte direkt gratis att anordna en bröllopsfest om man säger så - men via bröllopssidan var det många av dem som inte var bjudna som gratulerade oss till bröllopet. Det tackar vi för!

 

En bröllopssida är som sagt ett roligt hjälpmedel för er som planerar ett giftermål men jag tror att det kan vara skoj att ha även om man är nygift eller har varit gift i många år. Testa vettja :)

 

Om ni klickar på bilden nedan kommer ni direkt till vår bröllopssida. Kika gärna in där med!

 

 

 

 

 

 

Jag kan säga som så att tiden går EXTREMT fort som nygift! Dagarna och veckorna bara rusar förbi - nu har vi helt plötsligt varit gifta i över fem veckor! Helt galet! Har så mycket jag vill skriva och berätta om, själva vigseln, festen, alla detaljer, bröllopsresan mm, men det får helt enkelt ta sin tid. Nu har vi iallafall fått i ordning på alla bröllopsbestyr här hemma, köpte några jättefina lådor på Papeterie i Nordstan och i dessa har vi lagt allt som har med bröllopet att göra. Hade två sådana här lådor sedan tidigare också och de är fulla de med. Vi har en låda med endast brudbuketten (torkad), en låda med saker från möhippan/svensexan och två stora lådor med saker inför och från bröllopet. Sedan har vi en korg och lite andra saker med :) Allt har fått plats ovanpå vår vita bokhylla inne i kontoret, blev faktiskt riktigt bra! Vi blev grymt nöjda med resultatet! :)

Om mindre än två veckor bär det iväg till Stockholm, fick en vistelse där som bröllopsgåva från mitt jobb. Ska bli väldigt spännande, inte minst eftersom jag inte varit där mer än några få gånger (då oftast på genomresa). Ska bli väldigt mysigt att åka dit med min älskade make och bara njuta av staden och varandra <3 Vi har även mycket andra saker att se fram emot från bröllopet, saker som vi ännu inte har sett/fått sedan vigseln. Till exempel korten och albumet från den riktiga bröllopsfotografen, korten från Sara (min kära fotbollskompis som var med och tog kort dagen till ära), filmen från bröllopsfilmaren, gästboken och mycket annat. Väldigt spännande!

Måste säga några få ord om vår fantastiska bröllopsresa också! Den var verkligen HELT perfekt! Kroatien var otroligt vackert - mycket finare och bättre än vad jag någonsin kunde drömma om! Ett helt perfekt resmål för en bröllopsresa! Rekommenderar det varmt! Naturen var magisk med sina höga berg, vattnet var kristallklart och stenstränderna alldeles underbara - det trodde jag aldrig jag skulle säga! Dessutom var maten jättegod, människorna supertrevliga och vädret fenomenalt. En annan sak vi tänkte på var att överallt var det otroligt rent, helt underbart! Det var även perfekt att resa en vecka efter bröllopet och att vara borta i två veckor. Det var först andra veckan som vi kopplade av till fullo och bara njöt. Första veckan var man fortfarande uppe i varv även om man njöt då också såklart :) Det kommer så småningom upp massor med bilder från bröllopsresan här på bloggen också men det dröjer nog ett tag, måste komma ifatt med allting här hemma först. Men den som väntar på något gott som de säger! ;)

Bjuder på en bild från bröllopet så länge! Ha det fint allesammans!

 

Nu har vi redan varit gifta i fyra dagar jag och min älskade Kenneth!! Livet är fantastiskt! Obeskrivlig lycka!! Älskar dig mest av allt min älskade make! ♥ ♥ ♥

Bröllopsdagen i lördags var helt fantastisk! Helt magisk! Den var bättre än vad vi någonsin kunde drömma om i våra vildaste fantasier! Vi är så otroligt tacksamma för vi har sådan underbar familj ochj underbara vänner! Och vårt värdpar sedan, vi kommer stå i tacksamhetsskuld till dem resten av livet! De hade ordnat allt så bra för oss, helt fantastiskt. Daniel och Camilla Stomberg - ni är de finaste vännerna man kan ha. Tusen tack för allt!!!! <3

Drar en väääldigt kort sammanfattning av dagen här (mest hålltider). Tanken är sedan att det kommer komma ett inlägg för varje del av bröllopsdagen med bilder mm. Men det får vi ta efter bröllopsresan, den som väntar på något gott vet ni! Dagen började i vilket fall som helst tidigt, vi ställde klockan på kvart i sex och åt en mysig frukost med stekta ägg mm (vår favorit!). Vid sju hämtade vi klänningen hos Annkie och Stig och vid halv åtta mötte jag min frisör för dagen, Linda Arnstrand, utanför salongen. I samma veva kom dagens fotograf Sara Eriksson, som var med från tidig morgon till sen kväll - Stort tack min fina vän! Vid åtta-tiden kom sedan Camilla med Filippa och Sofia, världens sötaste brudnäbbar för att göra sig i ordning de också. Riktigt mysigt!

Vid tolv skulle vi möta Kenneth, dagens bröllopsfotograf Veronica och de övriga (Linda och Stefan mm) vid Nolhaga för att ta de "riktiga" bröllopskorten. Vid den här tiden hade det börjat spöregna och det gjorde det under hela fotograferingen som varade i ca 1,5 timme. Vi var lite försenade från frissan så vid ca tio-kvart över tolv hämtade en tårögd Stig mig och körde mig, Filippa och Sofia till Nolhaga. Här fick jag se min blivande man för första gången för dagen! Det var ett väldigt stort och häftigt ögonblick! Han var SÅ SNYGG! Och det såg ut som han tyckte detsamma om mig :) Vi tog kort under balkongerna på Nolhaga Slott och sedan var det dags att åka till kyrkan. Stefan körde oss + brudnäbbarna. Vi var framme i kyrkan sex minuter i två, perfekt timing. När vi klev ur bilen hade det slutat regna - skönt! Daniel mötte oss och vi gick in i kyrkan där dörrarna var stängda in till stora salen. Linda hjälpte mig med klänningen och gick in tillsammans med Stefan innan vi gav klartecken för att klockorna kunde börja ringa. 

Vigseln gick fantastiskt bra! Min klänningen var liiite lång så jag var nära på att fastna/snubbla några gånger på vägen in men jag höll hårt i Kenneth så det kändes tryggt ändå - det gjorde absolut ingenting. Det var mycket folk i kyrkan (nästan fullsatt i en så stor kyrka som Hemsjö - SKOJ!) och vi riktigt njöt när vi skred förbi dem allesammans fram till prästen. Jag hann se mitt fotbollslag, alla mina jobbarkompisar, släkt, familj och vänner på vägen in. Min sida var lite fullare än Kenneths. Min älskade mamma stod med tårar i ögonen och min älskade pappa såg oerhört stolt och lycklig ut. Vi sa ja till varandra och sa våra löften efter prästen. Det kunde inte gått bättre. Kenneth såg så otroligt lycklig, glad och stolt ut - kändes fantastiskt <3 Vi kysstes varpå prästen skojade "det var dåligt" - hela kyrkan skrattade till och vi fick göra om kyssen. Vi hade verkligen världens bästa präst - alla kategorier. Jan Kesker heter han och han är en otroligt mysig och sympatisk man. Både jag och Kenneth tycker att det känns som om vi har känt honom hela livet. Så go! Michelle och Ninna sjöng en låt tillsammans och sedan sjöng Michelle två solo-låtar. Fantastiskt fint var det. När vi stod framme vid altaret sprack det även upp och solen sken in genom fönstren - det var helt magiskt. Vi hade även en trumpetare som var med i alla marscher och psalmer. Tror jag talar för Kenneth också, vi njöt verkligen när vi stod där framme och blev vigda. Vi lyssnade på varenda ord som prästen sa och vi hann njuta av stunden och av varandra. Det gick inte för fort och inte för långsamt. Allt var helt perfekt! När vi skred ut som man och hustru bubblade en helt obeskrivlig lycka inom mig - vi gjorde det! Och det kunde inte gått bättre! <3 <3 <3

Väl ute fick vi möta alla våra vänner som tog kort och kastade ris på oss på trappen. Sedan var det dags för kramkalas! Kön med folk ringlade sig lång och vi njöt än en gång av alla gratulationer och lyckönskningar. Både jag och Kenneth blev torra i munnen men tror inte att någon märkte det. Efter många skratt och en del tårar fick vi se Annika och Linda komma med häst och vagn - vi blev så glada! Efter det otroligt regniga morgonen trodde vi inte att vi skulle få chansen att åka häst och vagn men vid den här tiden stod solen alltså högt på himlen så det gick trots allt! Vilken lycka! Vi satte oss i vagnen, fick en korg som bröllopsgåva och åkte iväg. I ca 45, 50 minuter var vi ute åkte, bland det bästa på hela dagen. Vi fick en chans att andas ut och bara vara tillsammans. Det var väldigt fint och mycket uppskattat från vår sida. Vid 15:50 lämnade dem sedan av oss vid församlingshemmet igen och här blev vi mötta av alla våra gäster som stod med rosblad och kastade på oss medan vi gick emellan dem fram till en servitris som stod med två champagneglas. Vi skålade och fick sedan se att det stod våra namn på glasen, Kenneth på ett och Evelina på ett. Även datumet var graverat på foten - riktigt fint! Efter skål och mingel var det dags för fotografering (även detta utomhus) med det obligatoriska gruppfotot. Vädret var fortsatt fint och soligt - underbart! Vi fick sedan gå in och sätta oss i församlingshemmet för då skulle bröllopsfesten och middagen börja! När alla hade hittat sina platser och satt sig till rätta höll så höll småningom min kära pappa det första talet för kvällen. Precis då öppnade sig himlen igen och det började spöregna! Detta gjorde naturligtvis ingenting för då var vi ju redan inomhus men vilken otrolig tur vi hade! Ofattbart! :)

När det gäller festen så får jag skriva ett helt nytt inlägg för att sammanfatta den kort (orkar inte skriva mer nu) men jag kan säga som så att det var helt underbart, fantastiskt, roligt, rörande och den var också full av överraskningar! Trodde inte att det kunde bli SÅ bra!!! Jag är mållös! Festlokalen var superfint dekorerad och alla överraskningar var så roliga, så påhittiga och så fina. De hade gjort det så bra våra båda föräldrapar och Daniel och Camilla - Tack igen!! Kan inte tacka er NOG. Maten var fantastisk och brudvalsen gick bokstavligt talat som en dans! Inte ett felsteg! Bröllopstårtan var otroligt god och väldigt maffig - sju hela våningar! Men som sagt, ska skriva utförligt om alla tal, spex och om allt annat som hände på festen i ett senare inlägg.

Bröllopsnatten tillbringade vi här hemma (sjuuukt mysigt!) och dagen efter öppnade vi alla bröllopspresenter (otroligt fina gåvor allihop - tusen tack!!!) och njöt av första morgonen som man och hustru. Vid 13-tiden åkte vi ner till vår "riktiga" bröllopsnatt som vi tillbringade i en svit på Nääs Fabriker. Otroligt lyxigt! När vi kom dit stod även våra glas från kvällen innan där samt en flaska champagne och i sängen på övervåningen låg det ett kuvert med ett jättefint kort i från världens bästa värdpar. De hade även fått hotellet att bädda med splitternya lakan - deras bröllopsgåva - lakan med vårt nya efternamn "Vikholmen" broderat på samt vårt datum. Sååå fint! Tack igen! På kvällen beställde vi sedan roomservice och åt en fantastiskt god middag i vår svit som man och fru :)

Som ni märker så är vi otroligt nöjda med vår bröllopsdag och med de första dagarna som gifta. Dagen och dagarna har verkligen varit helt perfekta - ingenting kunde ha blivit bättre! Tack allihop som var med och förgyllde vår dag! Vi är verkligen världens lyckligaste som har er och inte minst varandra! Tack!

Nu ska jag gå och pussa på min fantastiska och underbara make! Det ni! <3        

  

Ja, nu är det alltså bestämt! Lördagen den 28 juli 2012 gifter vi oss i Hemsjö Kyrka, det kommer bli en helt underbar och fantastisk dag!! Jag längtar till att få bli fru Kenneth, kan knappt vänta :)

Fast det har ju faktiskt varit bestämt ett rätt bra tag nu och vi har kommit ganska långt i planeringen :) Skönt att ha ett så underbart värdpar som Daniel och Camilla. De är fantastiskt snälla och har väldigt bra kontakter, det underlättar verkligen kan jag säga. Och våra föräldrar är också engagerade i planeringen - otroligt roligt! Dessutom har jag världens bästa tärna och de sötaste brudnäbbarna, kan inte bli bättre!! Vi kan sammanfatta det som så att vi är väldigt lyckligt lottade som har så underbara vänner. Tack! <3