Sagt och gjort, vi började fundera på olika namn. Vi ville ha något som kom från oss båda och första alternativet (som vi faktiskt hade tänkt på väldigt länge) var Lövhagen. Det kommer från våra respektive orter, där vi har bott i hela våra liv innan våra vägar möttes. "Löv" kommer från Lövhult och "hagen" kommer från Enehagen. Detta kändes inte helt hundra från min sida dock, just för att jag är lite yrkesskadad och helst inte vill ha å, ä eller ö i namnet (jag jobbade då i resebranschen och det ställer till det med flygbiljetter ibland). Förutom detta funderade vi även på massor av andra namn. Det är inte gjort i en handvänning att välja ett nytt efternamn om man säger så! Det är så mycket man ska tänka på, att inte våra initaler ska bilda något konstigt som till exempel "KK" eller "EX"  och att det ska vara ett fint namn som våra eventuella barns förnamn passar ihop med osv. Förutom våra hemorter så funderade vi på att ha med något från mitt barndomshem vars namn är Lovik och vi funderade även på Gullholmen och Pellholmen eftersom Kenneth har tillbringat mycket tid av sin barndom där.

 

Några som tyckte producerandet av vårt nya efternamn var väldigt roligt var mina föräldrar och inte minst vårt kära värdpar till bröllopet, Daniel och Camilla Stomberg. De hade massor av förslag, det ena sämre än det andra. Det var mest skämtförslag som t.ex: "Tuja" för Daniel hade precis sått en Tuja-häck, ja på den nivån var det ;)

 

Men detta var något som vi verkligen funderade länge på innan vi skickade en en förfrågan till PRV, patent- och registreringsverket. Det kostade 1 800 kr och vi gjorde faktiskt som så att jag bytte namn först och sedan när vi gifte oss så tog Kenneth "mitt" namn. Så jag hette alltså Vikholmen innan vi gifte oss! Detta sa vi givetvis inte till någon ;) Det var ju ändå bara på pappret, detta skulle ju bli vårt nya gemensamma efternamn. Det var hursomhelst väääldigt läskigt att skicka in pappren till PRV, det är ett väldigt stort beslut att ta och det påverkar på något sätt hela ens personlighet. Vi kunde välja upp till tre förslag, gick inte det första igenom så fick vi vårt andrahandsval och gick inte det heller igenom så fick vi vårt tredjehandsval. Gick inte heller det igenom så fick man skicka in fler namnförslag utan kostnad.

 

De tre namnen som vi enades om var:

 

1. Lövhagen    (från Lövhult och Enehagen)

2. Vikhagen     (från Lovik och Enehagen)

3. Vikholmen   (från Lovik och Gullholmen)

 

När vi skickade in dessa namn var vi redan då ganska säkra på att Lövhagen skulle gå bort, detta då det finns 73 personer i Sverige som heter Löwhagen med "w" och det hade vi ju läst oss till att det inte var godkänt att ta ett sådant snarlikt namn som kunde förväxlas med ett annat. Men vi tänkte att fungerar det så fungerar det, då är det meningen att vi ska heta det på något sätt. Vi hade ju skojat om detta namn sedan vi flyttade ihop typ! Andra alternativet var vi också osäkra på om det skulle gå igenom men vi tänkte att vi kan ju ändå chansa, gillade det på något sätt. Tredje alternativet gillade vi också skarpt och det var väldigt svårt att bestämma om det skulle stå som tvåa eller trea men då vi misstänkte att Vikhagen skulle stoppas så tänkte vi samma sak där, går det igenom så är det meningen att vi ska heta det. Annars är det inte meningen helt enkelt! Vi betalade och skickade in ansökan och ca fem veckor senare fick vi svar. Precis som vi misstänkte så stoppades både alternativ 1 och 2 (Vikhagen stoppades bland annat för att något företag hette så). Men till vår stora glädje gick Vikholmen igenom! Kändes verkligen hur bra som helst!! Jag fick hem ett vackert intyg på att jag var den enda i Sverige som hette Vikholmen och jag passade även på att gå och göra ett nytt pass. Mitt gamla hade gått ut i tid och jag behövde ju ett pass inför bröllopsresan. Detta var den stora anledningen till att jag bytte efternamn innan vigseln. Kenneth hade nämligen giltligt pass (med Johansson) som han kunde åka på till Kroatien. På det här sättet tjänade vi in en extra kostnad för att slippa göra nya pass till både mig och Kenneth innan resan.

 

Något som var väldigt bra var att när vi träffade vår underbara präst och berättade om namnbytet så sa han direkt att det givetvis var helt okej att han sa "tager du Evelina Carlsson..." istället för "tager du Evelina Vikholmen". Detta hade vi varit lite oroliga för i och med att jag bytte innan men det var inga problem alls, så skönt! Vi hade förövrigt världens bästa präst, alla kategorier, kunde inte fått en bättre. Ska tillägna ett helt inlägg åt honom senare hade jag tänkt :)

 

I våra bröllopshäften hade vi faktiskt sedan med en "rebus" om vårt nya namn. Vi fick inte vara med och sätta ihop bröllopshäftena (detta skulle bli en överraskning för oss) men detta bad vi specifikt om att få ha med, vilket givetvis gick jättebra. Just det här med en "rebus" eller vad man ska kalla det hittade jag faktiskt på själv och blev faktiskt väldigt nöjd med resultatet. Jag och Kenneth kom på nio frågor som gästerna skulle svara på och fylla i och sedan bildade bokstäver från dessa svar vårt nya efternamn. Ska berätta mer än bröllopsmenyerna i ett senare inlägg också men, eftersom det gäller namnet för ni här ett litet smakprov på hur det såg ut:

 

 

 

Detta var väldigt uppskattat faktiskt, alla försökte svara på frågorna och detta blev också en bra "icebreaker", folk började prata med sina bordsgrannar och fråga om de kunde svaret på frågorna osv osv. Detta kan jag varmt rekommendera om ni byter till ett helt nytt namn!!

 

Att det blev just Vikholmen är vi faktiskt väldigt glada över nu så här i efterhand. De andra namnen hade säkerligen blivit bra också men detta känns verkligen helt rätt. Vi är sååå nöjda! Så det var tur att inget av de andra två namnen gick igenom ;) Jag trodde faktiskt att det skulle kännas jättefel och avigt när man är så van att säga att jag heter Evelina Carlsson men det kändes naturligt att säga Vikholmen redan från första stund. Så nu heter vi alltså Kenneth och Evelina Vikholmen - vårt alldeles egna efternamn! Fantastiskt! <3